Étonné och Norrbotniabanan

Min vän Malin är som bekant bra på rätt mycket. Bland annat, eller kanske framför allt, skriver hon underbar musik. Här följer ett lysande exempel på detta när hon tillsammans med Kenneth Bakkelund spelar bland Öjebyns kyrkstugor:

Filmade gjorde Malins fästman Erik, som också kan en massa. Typ att göra värsta bästa filmen om varför Norrbotniabanan borde byggas nu:

Albumet

Jag har ett fotoalbum där jag struntar i kronologi, där bilder på barndomskompisar trängs med släktingar och afrikaminnen. Igår kväll tittade jag i det för första gången på länge och saknade en hel drös människor som nu är mina närmaste. Så lådorna med kort kom fram och sidorna uppdaterades med syskonbarn, svägerskor, vänner och bröllopsbilder. Det här med att tiden går är ju faktiskt rätt härligt!

image

De som är där

Av Addis Abebas typ 5 eller 7 miljoner invånare finns det i alla fall två par som bloggar på svenska!

Viktoria och Jonas har nu påbörjat sitt andra år som EFS-missionärer i landet och förutom att vara underbara personer som vi saknar att ha i vår närhet jobbar de med ett väldigt spännande projekt i Mekane Yesus.

Mer nykomna men allt annat än gröna är våra fina vänner Daniel och Malin som nu bor och lever i Shiromeda – höjden av otiming att vi flyttat därifrån när de flyttar dit, men betydligt mer fantastiskt att de bloggar!

Om att tänka nytt

Det är snudd på omöjligt att uttrycka lättnaden över att detta års sverigesommar är så pass välförberedd. Att vi skulle komma till Sverige – och därmed, att allt skulle lukta annorlunda etc – tänkte jag på konstant i några månader och därför har den första månaden här varit som att dansa på sommarängar, minus brännässlor. Peppat och smärtfritt alltså. Men en detalj måste jag ha glömt i mina mentala förberedelser, nämligen att jag inte kan träffa mina vänner i Etiopien när jag bor i Sverige. Enkel ekvation kan man tycka, men nu är det som om ängsdansen har avbrutits av en fågelskit från ovan. Mina älskade vänner som jag träffar varje dag, vännerna jag jobbar med och pratar med är helt plötsligt på andra sidan Medelhavet.

Omformationen påbörjas. Vi mailar och jag tänker på den dag jag kommer tillbaka. Och sen fortsätter jag dansa med fågelskit i håret eller nåt i den stilen.

Bästmänniskor

Foto Malina Abrahamsson

Med ett halvår som gått sen dagen jag blev Tarikus fru har många detaljer från bröllopsdagen redan fallit i glömska, eller bäddats in i ett virrvarr av människor, sånger och tal. Men det finns en del av firandet som bara växer sig starkare för varje gång jag tänker på det, det Tariku redan dagen efter nämnde som det bästa av allt; alla vackra personer som kunde tänka sig att färdas över halva jorden bara för att komma hit och dela den värsta och bästa veckan i våra liv. De bästa människorna!

Foto Klara Lahne

Foto AnnaCarin Lundgren

Foto AnnaCarin Lundgren

AnnaCarin

Malin Hansson

Foto Malin Hansson

Malin Hansson, bröllopsfotografen


Foto Malin Hansson

Foto Malin Hansson

Att Malin var begåvad har jag vetat sedan länge, men när hon tog våra bröllopsbilder överträffade hon både sig själv och oss! Min redan snygga man blev ännu vackrare, den redan fantastiska dagen blev ännu härligare och vår husvägg har nog aldrig varit så rosa och fin som när Malin fotade den.

Foto Malin Hansson

Foto Malin Hansson

Att välja en etiopisk fotograf skulle jag bara drömma mardrömmar om, men jag är övertygad om att Malin håller även när konkurrensen är större (läs Sverige). Bröllopsdag är ju valdag och jag är väldigt nöjd med både mitt val av man och mitt val av fotograf. Sjukt smidigt att ha en bästis som kan allt.

Foto Malin Hansson

Foto Malin Hansson

Foto Malin Hansson

Malin Hansson bor i Piteå men kan såklart röra på sig – hon har ju till och med haft uppdrag i Addis Abeba – så om ni planerar bröllop och vill låta henne skapa lite konstverk av det hela, tveka inte alls utan skicka iväg ett mail till malinhansson87 [at] gmail.com.

Foto Malin Hansson

Erikas nya kommunikationskanal

yars

Hittade denna bild på en annan ”jag är invandrare i Etiopien och skriver om det”-blogg, och den kan nog vara den mest talande för hur min och Tarikus vardag väldigt ofta ser ut; sittandes på Yars, restaurangen närmast oss. Hon som smygfotar och skriver är Erika, min kära vän och mitt funktionsdugliga bollplank, som nu har startat eget i bloggosfären. Förutom att ta väldigt träffande bilder på mig och Tariku när jag betalar notan medan han försöker förklara något viktigt skriver hon också om verkligheten så som den faktiskt ser ut.

Ni fattar. Läs!