Jag lovade att återkomma om uttalet av vårt efternamn, Sharew. Men vet ni vad, ni får säga hur ni vill. Många svenskar säger Sharev med tydligt v och amarinjatalande säger Shar(e)o. Fast i ärlighetens namn har jag redan vant mig vid att vara ”Elin Sha…?”.
(Och om någon vill påpeka ironin i att mitt fullständiga namn är knepigt oavsett vilket land jag är i: Varsågod.)
Jag heter Elin Sharew.
En lång stund har jag försökt skriva ner varför jag hetat Risberg Wondimu på låtsas och varför vi nu heter Sharew hela familjen, men nu ger jag upp. Låt mig bara säga att svenska myndigheter inte är kompatibla med etiopiska namntraditioner och att jag därefter lidit av någon slags namnambivalens.
Återkommer om uttalet.
Person jag känt i några år: Hej Elen! Förresten, heter du Elen eller Illen?
Jag: Elin.
Personen: Eliiin? Okej, jag ska försöka.
Det pratades vigsel och en av de anställda i kyrkan ville tydliggöra hur frågorna ska ställas;
– Do you, Tariku Wondimu receive Eleni Risberg to be your wife…
Så extremt märkligt. Inte att han kallar mig Eleni, men hur kan han veta att jag heter Risberg i efternamn? Ingen här vet att jag heter Risberg, jag har liksom annat som särskiljer mig från mängden.
Eleni Risberg. Mysterium är en underdrift.
Person på WSG som jag känt i x antal år: Bla bla bla bla Illen bla bla bla…
Jag: ELIN.
Person på WSG som jag känt i x antal år: När du gifter dig ska vi ge dig ett etiopiskt namn. Aster kanske.
November 2011: Du byter plats på vokalerna. Vill du att jag ska kalla dig för Turika? frågade jag Tariku som för längelängesedan myntade mitt andra namn, Illen. No no no, var svaret och snabbt som ljuset lärde han sig att uttala mitt namn så som det alltid var tänkt; Elin. Därefter följde en mindre revolution och helt plötsligt kallades jag vid mitt rätta namn nästan överallt.
April 2012: Nuförtiden är jag ju den enda på WSG som kallar dig för Illen, sa en vän som vi kan kalla Erikan. Jag drog en lättnades suck vid denna insikt, att namnförbistringseran är över och att jag nu kan hitta tillbaka till mitt rätta jag igen. Frid och fröjd och allmän lycka. Så stod jag avslappnat bredvid Erikan när hon skulle köpa mjölk, så avslappnat att jag trumpetade med en ihoprullad affisch. What’s your name? frågade Erikans mjölkförsäljare. Elin, svarade jag.
Illen, bekräftade han.
Vissa människor har talets gåva och på Addis Abebas gator verkar den andelen vara ovanligt stor. Men när man gör en vetenskaplig granskning av dessa tilltal, som av någon outgrundlig anledning mer frekvent drabbar ljushyade personer, märks att tillropens konsekvenser kan variera drastiskt. Identitetskris eller identitetsbekräftelse. Nedan följer några exempel.
Identitetskris:
Guys
American
Germany
Spanish
Money
Identitetsbekräftelse:
Miss
White
WSG
Addis Abeba – staden av levande charader.
Jag klarar av depressionsframkallande malariaprofylax, gatubarn och mörka skogar utan att bli nämnvärt rubbad psykologiskt. Men det här flängandet mellan Etiopien och Sverige gör mig extremt förvirrad, särskilt när jag landat i Blåsmark och trott att nu är det lugnt, nu vet alla vad jag heter. Tills jag hör en ung familjemedlem ropa på mig:
Ela, Ela, Ela!!!
Pastor: What’s your name?
Jag: Elin.
Pastor: Eh?
Jag: ELIN.
Pastor: Edel?
(Jag suckar och kapitulerar)
Jag: No, Illen.
Pastor till min kollega: Semoa man new? (Vad heter hon?)
Kollega: Iller.
Pastor: Okej Iller, nu ska du få höra…
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 