Så läste jag den äntligen, inte en dag för tidigt. Eller kanske i helt rätt tid, med distansens romantiska skimmer över landet Etiopien. Igenkänningsfaktorn var hög, vilket förvånade mig eftersom jag som bekant inte varit fängslad. Men dialogerna, frågorna, logiken, beskrivningarna av ETV och känslan av att ens öde ligger i händerna på mannen bakom det stora skrivbordet, förde mig tillbaka till livet innan flytten.
Nu är boken slut, men jag har spätt ut en flaska flytande tvål med vatten. Glöm injera och kaffe, den ultimata etiopienkänslan kommer av utspädd tvål.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 