438 dagar

Så läste jag den äntligen, inte en dag för tidigt. Eller kanske i helt rätt tid, med distansens romantiska skimmer över landet Etiopien. Igenkänningsfaktorn var hög, vilket förvånade mig eftersom jag som bekant inte varit fängslad. Men dialogerna, frågorna, logiken, beskrivningarna av ETV och känslan av att ens öde ligger i händerna på mannen bakom det stora skrivbordet, förde mig tillbaka till livet innan flytten.

Nu är boken slut, men jag har spätt ut en flaska flytande tvål med vatten. Glöm injera och kaffe, den ultimata etiopienkänslan kommer av utspädd tvål.

Tack!

Det är måndag, en vacker kvinna lagar mat i mitt kök och grannen visslar glatt medan solen skiner. Det är första dagen på tre veckor som jag inte har en vän, kusin eller mamma i gästhuset uppe vid storvägen. Det hade mycket väl kunnat kännas tomt, men jag är bara innerligt tacksam. För det blev ju så bra, så viktigt. Timingen kunde inte ha varit bättre, det fanns många anledningar till varför jag behövde mina käraste just dessa veckor.

Nu kommer vardagen snart tillbaka och jag får leva livet omringad av era sångröster, pärlplattor, böner, målningar och fotoalbum. Tack för att ni kom, tack för att ni stannar kvar.