Val

I valspurtstider verkar hela samhället rätt hetsigt. Det anklagas, ertappas och pekas mot andra snarare än mot framtiden. Bilden av detta land målas upp med svart och vitt, allt för att vinna fler.

Jag längtar efter att få andas. Inte fler kronor i plånboken. Jag längtar efter ett samhälle där vi förstår hur bra många av oss har det, och att det får föda en vilja att generöst dela med sig. Jag längtar efter fler nationaliteter i min vardag, efter tid att stanna upp och prata med bekanta längs gångvägarna. De förmåner som jag fötts rakt in i kan inte stanna hos mig, de måste få gälla andra lika mycket. Det val jag gör på söndag kan inte, får inte, stanna i eller begränsas av valurnan. Det finns val som är så mycket större. Med eller utan spurt.