Sol ute vs. Sol i sinne

Addis är 50 timmar bort och ja, jag längtar.

Jag längtar efter oväntade kaffepauser, att prata med vemsomhelst närsomhelst, att andas avgaser. Roliga barn, regniga kvällar, kollegor, injera och dålig ljudkvalité som gör att man uppskattar god ljudkvalité. Jag längtar att skratta med och bli utmanad av Josefin och Erika. Jag längtar efter måndagar, onsdagar, torsdagar, fredagar och söndagar då jag får be tillsammans med fina människor. Jag längtar efter nya perspektiv, ett större beroende av Gud och att verkligen bli tacksam när vattnet kommer ur kranen.

Så egentligen gör det ju inte så mycket att vädret inte är på topp.

Inför världsdelsbyte

I väntan på kommande onsdag övar jag mig i konsten att njuta så mycket så möjligt av nära, kära och vackra skogar. Det går faktiskt ganska bra.

Luft

Jonas Nordén sätter ord på det svårförklarade.

Vad är egentligen bön? Hur kan man beskriva och definiera bönens väsen? Säkert skulle en hel del svar på den frågan kunna vara riktiga. Här följer en definition som jag själv fastnat för och försöker leva i: Att be är att släppa in Jesus. … Läs resten

via efterkristus.nu

Om att kanske våga ändå

Det finns så mycket jag inte kan, så mycket jag inte är. Jag kan inte förändra världen, jag är efter åratal av övning fortfarande usel på att läsa budgetark, jag har ingen yrkesutbildning. I våras kom jag dock till en punkt då en särskild frågeställning var mer ihärdig än felaktigt uttalade amarinjaord: Vad är alternativet? Att inte våga?

Kritiskt tänkande och nitiska analyser har många effekter, en mindre charmig sådan är den tunga blöta filten av alldeles för idogt ifrågasättande – vilket leder till politisk korrekthet i kombination med passivitet. För så länge vi inte vet vad vi ska göra behöver vi inte göra någonting och finns det inget rätt och fel har vi heller inte något ansvar. Tack och lov finns det ett alternativ. Vi får lära oss att gå fastän vi snubblar efter varje försök till steg, vi får tro utan att veta allting alltid, vi får ta oss lite lite vatten över huvudet, för att sedan märka att vi har lärt oss att simma. Vi får våga. Det alternativet är, börjar med och slutar i nåd.

Det nya Afrika

SVT satsar hårt på att visa en alternativ bild av Afrika, bortom svält och krig och korruption. Så jag hakar på och drar mitt strå till stacken genom att lyfta fram de delar av Addis Abeba som inte så ofta kommer fram.

Djupa gropar.

Möjligheten att i sitt eget rum finna personer som står på ens skrivbord så de kan överraska med belysningsbyte från ett blinkande lysrör till en behaglig glödlampa.

Det rika djurlivet.

Tyskar (alltså de längst ut på kanterna).

Att dreads är en omtvistad typ av hår.

Närheten till peppen, det är bara att titta ut genom sitt fönster.

Och såklart, sjukt avancerade filtar.