Uppdraget utfört

Förra veckan var jag på mitt sista uppdrag för EFS Norrbotten,  projekttjänsten är nu avslutad. Även om vårens schema medvetet varit luftigare än höstens känns det rätt skönt att ha avklarat allt jobb. Lite semesterkänsla, eller helt enkelt tillfredsställelsen efter att ha slutfört en uppgift. Det har varit en ynnest att få summera lärdomarna från etiopienåren och dela med sig till intresserade. Och alla dessa samtal före och efter gudstjänster, på platser jag annars inte skulle ha besökt, har varit och är guld värda.

Vårens uppdrag

Så gott som alla telefonsamtal med Addis Abeba innehåller frågan ”har Elin börjat jobba än?” – Tariku förklarar att det inte riktigt funkar så här (”men klarar ni er då?”) medan jag får ännu en reality check. Den längsta föräldraledigheten bland mina etiopiska vänner är fem månader, standard är mycket kortare, sen tar en hushållerska eller släkting vid.

Men även om jag tänker stanna hemma med vår briljanta unge ännu ett tag så kommer jag vissa kvällar och helger ta vid arbetet jag påbörjade i höstas, som inspiratör för internationell mission. Så norrbottningar, hör av er! Säkrast nås jag på mailen: elin.risberg at efsnorrbotten.nu.

Allting gott, även slutet

Snabbt var de över, de två månadernas jobb åt EFS Norrbotten. Inspirationen får bubbla på fram tills det finns möjlighet att börja om igen, men nu är det tid att ägna hundra procent åt väntan, förväntan.

Det hade inte kunnat bli bättre – jag har fått tid åt reflektion och sammanfattning tillsammans med andra. Mellan fem och åttio plus, i samtal och i bön. Det har hjälpt mig att tänka på Etiopien och samtidigt leva i Sverige, uppskatta och sätta ord på det jag lärt mig där i samma andetag som bönhusets skönhet har golvat mig totalt.

Och, bäst av allt; nytt hopp.

Jobba jobba jobba

Idag jobbar jag såhär, vilket känns som ett väldigt lyxigt skämt. Ikväll ska jag nämligen ta med mig ett gäng barn till Etiopien (obs obs bara på låtsas) och vad gör man inte för att skapa lite stämning? Funkar i alla fall för egen del, så här sitter jag och plitar ner fideler like it’s 2007.

Och på tal om årtal går vi in i ett nytt år imorgon – 2006! Det etiopiska nyåret kan lätt framstå som lite blekt här i norra Europa (jobba på självaste nyårsafton till exempel), men i Addis Abeba firar de garanterat precis som förra året.

Livet bakom projektet

Det är måndag morgon och jag sitter i köket och jobbar, vilket just nu betyder att jag läser på om EFS mission och ser till att jag får en någorlunda koll på diverse satsningar runtom i världen. I kombination med den etiopiska musik jag lyssnar på får projektbeskrivningarna mig att längta lite extra efter allt det som gömmer sig där bakom. Varje projekt får en rad i min anteckningsbok och när jag kommer till de projekt som jag besökt eller till och med jobbat på får jag nästan svindel – om dessa etiopienprojekt rymmer överflöd av liv borde väl projekten i Eritrea, Indien och Malawi göra detsamma? Så väcks en respekt för de lokala sammanhangen och en tacksamhet över att de senaste årens erfarenheter kan göra denna soliga måndagsmorgon ännu lite vackrare.

Vad händer nu?

Hösten 2013 blir historisk på många sätt, bland annat eftersom det är den första hösten jag bor i Sverige utan att plugga. Nu ska det istället arbetas – och vilket jobb jag har fått! Jag ska få åka runt i vackra Norrbotten och prata om vackra Etiopien, om hur internationell mission kan eller borde se ut i en tid som denna. Vilken lyx! EFS i Norrbotten står för kalaset som kommer att äga rum lite varstans, och såklart kommer jag att flagga här på bloggen om var och när jag snackar på olika ställen.

Om du tillhör en EFS-förening i Norrbotten, hör av dig till mig på elin.risberg [a] efsnorrbotten.nu så kan jag komma till just er och medverka på en gudstjänst, ett café eller ett styrelsemöte. Eller något helt annat. Kul kommer det i alla fall att bli och jag gottar mig i vetskapen om att hösten 2013 kommer att bli alldeles fantastisk!