Snabbt var de över, de två månadernas jobb åt EFS Norrbotten. Inspirationen får bubbla på fram tills det finns möjlighet att börja om igen, men nu är det tid att ägna hundra procent åt väntan, förväntan.
Det hade inte kunnat bli bättre – jag har fått tid åt reflektion och sammanfattning tillsammans med andra. Mellan fem och åttio plus, i samtal och i bön. Det har hjälpt mig att tänka på Etiopien och samtidigt leva i Sverige, uppskatta och sätta ord på det jag lärt mig där i samma andetag som bönhusets skönhet har golvat mig totalt.
Och, bäst av allt; nytt hopp.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 