Livet bakom projektet

Det är måndag morgon och jag sitter i köket och jobbar, vilket just nu betyder att jag läser på om EFS mission och ser till att jag får en någorlunda koll på diverse satsningar runtom i världen. I kombination med den etiopiska musik jag lyssnar på får projektbeskrivningarna mig att längta lite extra efter allt det som gömmer sig där bakom. Varje projekt får en rad i min anteckningsbok och när jag kommer till de projekt som jag besökt eller till och med jobbat på får jag nästan svindel – om dessa etiopienprojekt rymmer överflöd av liv borde väl projekten i Eritrea, Indien och Malawi göra detsamma? Så väcks en respekt för de lokala sammanhangen och en tacksamhet över att de senaste årens erfarenheter kan göra denna soliga måndagsmorgon ännu lite vackrare.

Det nya landet – gånger två

Fåglarna har slutat sjunga, kvällarna har blivit något mörkare och ungefär nu börjar jag inse att vi ska stanna här. Hur annorlunda det är. Att flytta till Etiopien var och förblev något av ett hafsverk, för allt kunde göras mer eller mindre spontant. Det räckte att ta ut pengar från svenskt bankkonto i etiopisk bankomat och betala hyran kontant, det var så det fungerade och det var det jag vande mig vid. Här får jag en räkning på nästa månads hyra innan jag har fått flytta in i lägenheten.

Februari 2011 var en något komisk månad, åtminstone om man ser i kalendern jag då hade. Ena veckan var sönderklottrad med tider att passa; tvättid, lunchmöten, lektioner, tågtider. Andra veckan var blank, för då var jag i Addis Abeba. Innan hade jag fått hjärtklappning av att tänka på ett kalenderslöst liv men väl på plats i Etiopien tycktes det mest komiskt att skriva ner vad som skulle hända. Igår gick jag tillbaka till kalenderlivet då jag insåg att mina väl utspridda att göra-lappar inte kunde få mig att minnas allt.

Sverige är ett nytt land, Etiopien likaså. I Addis Abeba är det ofta tillrättalagt, nedtystat. Jag har några nära vänner som försöker säga som det är men också de är påverkade av vinklad media. Väl i Sverige tillåts en annan bild träda fram, om mänskliga rättigheter och demokrati. Stundtals målas den endast i svart och blir en stor kontrast till gamla arbetskamraters facebookuppdateringar om hur underbar Meles Zenawi faktiskt var.

Tankarna blir många och jag funderar på hur jag ska kunna bibehålla någon slags balans mellan de två hemländerna. Eller om det kanske är mer värt att fokusera på det enda sanna, eviga, hemlandet istället.

Vad händer nu?

Hösten 2013 blir historisk på många sätt, bland annat eftersom det är den första hösten jag bor i Sverige utan att plugga. Nu ska det istället arbetas – och vilket jobb jag har fått! Jag ska få åka runt i vackra Norrbotten och prata om vackra Etiopien, om hur internationell mission kan eller borde se ut i en tid som denna. Vilken lyx! EFS i Norrbotten står för kalaset som kommer att äga rum lite varstans, och såklart kommer jag att flagga här på bloggen om var och när jag snackar på olika ställen.

Om du tillhör en EFS-förening i Norrbotten, hör av dig till mig på elin.risberg [a] efsnorrbotten.nu så kan jag komma till just er och medverka på en gudstjänst, ett café eller ett styrelsemöte. Eller något helt annat. Kul kommer det i alla fall att bli och jag gottar mig i vetskapen om att hösten 2013 kommer att bli alldeles fantastisk!