Heja soleRebels!

Peppen finner inga gränser när man möter en kombination av etiopienproducerat och ekologiskt i en sko som man vet är gjord av någon som troligen är rätt nöjd med sin arbetssituation. SoleRebels finns både i Addis Abeba och på internet, och å så jättejättejättebra det är!

Ovan ytan

Det som i det svenska samhället göms inuti ligger i denna stad utanpå, allt syns så mycket. Om någon nyligen har förlorat en närstående råder ingen tvekan om huruvida personen i fråga sörjer, kläderna är svarta och den traditionella sjalen läggs på ett speciellt sätt över huvudet. På begravningen stängs gatan av för sorgehus, där gråt och klagan hörs långt ifrån. På sjukhusen sitter män och kvinnor insvepta i vita filtar, att de är på rätt ställe behöver ingen tvivla på eftersom smärtan, tröttheten, illamåendet inte stängts in i något rum men får snällt vänta på sin tur. I  ett köpcenter har en man rullat fram sin röda matta  och ber mot Mekka och överallt i staden kan protestanter, ortodoxa och muslimer lätt identifieras; klädsel, dekorationer och musik i minibussar eller bara sättet man pratar på. Jag har hört att det finns fattigdom i Sverige, men har sällan sett den. Här gömmer den sig aldrig i en lägenhet, här finns den alltid framför dina ögon.

Det normala Afrika

Foto Klara Lahne

När illaluktande pengar, fallfärdiga minibussar och strömavbrott förlorat sin Afrikacharm, vet ni vad som kvarstår? Illaluktande pengar, fallfärdiga minibussar och strömavbrott. Sakta men säkert faller det romantiska skimret av och verkligheten visade sig vara rätt skitig under allt glitter.

Så plötsligt, mitt i allt det irriterande normala, kommer den, förvissningen om att jag är i Afrika. Tack vare en kvinna som pratade ett språk jag inte kan. Lo lo mambo jambo waka waka.

Och den känslan kommer jag krampaktigt hålla fast i ända tills den dag jag lärt mig alla åttinånting språk som talas i detta land.