Hej kära ni.
Det har varit och är en speciell vinter. Tariku har genomgått en stamcellstransplantation för sin leukemi och legat på sjukhus sen i oktober, jag har varit med honom här den största delen av tiden. Stundtals fruktansvärt, men ibland en rätt dräglig tillvaro trots mycket medicinering, tristess och en ständig längtan hem. Tariku är en kämpe, men det är tråkigt att vara så långt ifrån det liv vi vill leva och är vana vid.
Jag längtar efter att sätta ord på saker, både jobbiga och peppiga. Jag märker hur skapande av olika slag hjälper mig att behålla fokus och komma vidare. Och under en bilresa från Umeå hem till Piteå föddes mitt och Malins nya projekt Maytember. Där delar vi med oss av idéer, tankar och bilder som gläder oss och som förhoppningsvis glädja er med.
Jag kommer inte att ta bort den här bloggen, men det händer garanterat mer på maytember.se. Välkomna!
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
O så jobbigt!!! (Min fru behövde bara vara på sjukhuset över natten när hon nyligen fick ett njurstensanfall och då tyckte vi ändå .- särskilt hon förstås .- att det var prövosamt). Ber för er båda om liv och hälsa och krafter och glädje och allt det andra som vi faktiskt VET är Guds yttersta vilja med oss för både tid och evighet (”Herren prövar blott, han ej förskjuter” som bonden Paavo sa).
Ont är ont och ska erkännas som ont och kämpas och bes emot även om Gud kan vända allt till det bästa och på ett för oss obegripligt sätt – ännu – tillåter det onda att sticka upp ibland. Men det moraliskt onda är värst – här lyser ju trots allt både er och Guds kärlek fram mitt i det som gör så ont.
Tack för att du inte tar bort bloggen, Elin, men kul att se den nya. Hälsar bloggläsaren Andreas (ursäkta om det här lät som en predikan – jag blev bara så tagen…).
Tack för bön och omtanke!