Jag klarar av depressionsframkallande malariaprofylax, gatubarn och mörka skogar utan att bli nämnvärt rubbad psykologiskt. Men det här flängandet mellan Etiopien och Sverige gör mig extremt förvirrad, särskilt när jag landat i Blåsmark och trott att nu är det lugnt, nu vet alla vad jag heter. Tills jag hör en ung familjemedlem ropa på mig:
Ela, Ela, Ela!!!
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Jag ska minsann kalla dig Iller resten av mitt liv.
Haha! Finaste ELIN! kram
”ILLEN” tillönskas framgång och allt gott under nya året!