Förlust nummer ett: Mina första decennium på denna jord lärde mig att tid är pengar, att tid är ungefär det mest dyrbara jag har. Att använda ordet utmaning räcker därför inte till för att beskriva de (negativa) känslor som bubblar upp inom mig när jag måste vänta på allt, alltid. Bussen, mötet, bordet som skulle vara klart för två veckor sedan.
Insikten att jag blivit besegrad mjukas upp lite när jag förstår att den otroligt långsamma kassörskan inte vuxit upp i ett effektivitetssamhälle och att hon därmed är totalt omedveten om vilken skada hon åsamkar mitt inre. Förlusten tycks något oklar, bara för att senare cementeras när en motståndare – person som pratar i en tidszon och lever i en annan – ger mig svar på tal och därmed dödar allt hopp om vinst i denna kulturella strid; Du säger att tid är pengar, okej, så om jag ger dig lite tid, kan du göra pengar av den då eller?
Förlust nummer två: Erika hann skriva ”tid är pengar”-inlägget före mig.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 