Det är måndag, en vacker kvinna lagar mat i mitt kök och grannen visslar glatt medan solen skiner. Det är första dagen på tre veckor som jag inte har en vän, kusin eller mamma i gästhuset uppe vid storvägen. Det hade mycket väl kunnat kännas tomt, men jag är bara innerligt tacksam. För det blev ju så bra, så viktigt. Timingen kunde inte ha varit bättre, det fanns många anledningar till varför jag behövde mina käraste just dessa veckor.
Nu kommer vardagen snart tillbaka och jag får leva livet omringad av era sångröster, pärlplattor, böner, målningar och fotoalbum. Tack för att ni kom, tack för att ni stannar kvar.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Tack själv! Det var dyrbara dagar som vi pratar och gläds så mycket åt nu i efterhand när loppbett och digitalkort är våra starkaste bevis för att allt inte bara var en färgglad dröm. Ni är bäst, tjo tjo.
ÅH! Längtar tillbaka!!!