Jag måste ha aprillurat mig själv eller något, för jag missade totalt att det i söndags var exakt fem år sen jag andades Addis Abeba-luft för första gången. Av någon anledning har jag en något nostalgisk ådra och gillar det här med ”nu är det exakt en vecka/tre månader/sju år sen…”. Och det är ju lite som att jag och Addis firar Träbröllopsdag. Hursomhaver, på den tiden lät det såhär på gamla godingen Resdagboken:
Kokbananerna har bytts ut mot injera, kvällarna är svalare och bokstäverna har blivit omöjliga att förstå – jag är i Etiopien! Av någon underlig anledning trivs jag utmärkt även här, trots att det inte alls är som det östafrika jag tidigare alltid har längtat till. Det är svårt att jämföra landet med något annat, det är som en blandning mellan Asien, Sydeuropa och Nordafrika. Nu sitter jag på ett internetcafe och liksom allt annat är det mer svenskt än ugandiskt.
Hej förvirrade och kulturchockade människa. Idag skulle jag aldrig påstå att Addis Abebas internetcaféer är särskilt svenska överhuvudtaget, och var fick jag det där med Asien ifrån? Kanske berodde det på min unga ålder, kanske den tunna luften som gav mig självförtroende nog att slänga ihop en snabb analys av Etiopiens karaktär och jämföra landet med världsdelar jag inte ens varit i. Vi kollar på lite bilder istället, från de tre första veckorna i april 2007, då i princip allt började.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Haha! Reagerade verkligen på det där med Asien och Sydeuropa – och att internetcafét skulle vara svenskt? Inte riktigt känslan jag fått av andra beskrivningar. Roligt hur upplevelser förändras utan att man märker det.