Utbildning, ja tack

Jag är så tacksam för min utbildning. Och då menar jag inte universitetet, utan den helt vanliga grundskoleutbildningen som kanske inte gjorde mig till något supergeni men som i alla fall skapade lite medvetenhet. Jag fick lära mig att både läsa och skriva och när jag skrev egna berättelser fick jag hitta på precis vad jag ville och rita teckningar till. Vi hade klassråd och fick säga vad vi egentligen tyckte utan att för den delen tvingas ta alla viktiga beslut. Vi fick lära oss att laga mat och planera både disk och hushållsbudget. Jag fick stå målvakt när vi spelade handboll. Och en dag tog skolsköterskan upp alla flickor i det lilla biblioteket och berättade vad mens är för någonting. En annan dag fick vi mäta hur mycket vatten vi gjorde av med när vi gick på toaletten eller borstade tänderna. Vi fick ha temadagar om förr-i-tiden då vi klädde oss i gamla klänningar och lärde oss att baka mjukkaka i bagarstugan. Vi hade prov i ämnet Droger, om beroenden, risker och samhällskostnader. Och så fick vi äta en massa mat och en massa sallad.

Någon dag kanske jag berättar om utbildningen genomsnittsetiopiern fått. Men låt mig redan nu säga att det inte riktigt är Blåsmarksstandard.