Om det är meningen att vi som medmänniskor ska dela Guds nöd för andra, så är det också meningen att vi ska dela den kraft varmed Gud älskar och faktiskt kommer med ljus i en mörk värld. Det finns hopp! Ett hopp som inte är grundat i allmänt önsketänkande, utan i det att det finns en Gud som inte lämnat den här världen åt sitt öde, utan är så engagerad i människornas väl och ve att han inte bara fördömer eländet, utan faktiskt agerar. Tänk då att han dessutom vill laga sprickorna genom att använda en tillika sprucken människa som jag själv. Möjligheten att få vara en bärare av Guds ljus i den här världen, är inte det ett liv värt att offra allt för att få leva? Är inte det något stort?
Johanna Lundström på Viktigt på riktigt