En kollega och jag letade bussen som skulle ta oss hem till vår stadsdel, då jag ser att en av chaufförerna vinkar febrilt till oss samtidigt som han strängt förbjuder någon annan att sätta sig på de två platserna i framsätet. Vi väljer såklart den bussen och de amrinjatalande pratar om det allmänna måendet och diskuterar om vi ska betala för oss eller inte. Han kom till WSG för många år sen, fick jag sedan höra. Han var extremt fattig men jag gav honom inga pengar utan bara råd för hur han skulle kunna tänka. Och det gick ju bra.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 