När kulturskillnader har förts på tal kan samtalet fortsätta många timmar, för det är många frågor som dyker när Etiopien och Sverige jämförs. Även för den mest utbildade etiopiern är midnattssol, individualism, samboskap, sekularisering och utbildning finansierad av statskassan häpnadsväckande företeelser. För att inte tala om fenomenet Att dela på notan. Att jag skulle betala för min lunch, mitt kaffe, min bussresa, medan han betalar för sig är för det mesta fullkomligt otänkbart. I slutändan jämnar det oftast ut sig, så det ekonomiska utfallet är troligen inte så annorlunda. De relationella följderna däremot blir desto trevligare. Som en kompis en gång sa:
Om jag åker buss och jag ser någon som jag träffat förut, då betalar jag såklart för honom. Och för hans kompis med.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Helt rätt, Elin! Att det jämnar ut sej i längden alltså. Och visst är det superkul att få slåss om vem som ska betala en nota för sisådär tio pers när det kostar 50 svenska? Ungefär. Man känner sej så RIK.
Jag håller med Annika…desto snålare blir vi ju här i Sverige när det kostar flera hundra för en resa….men om man kanske ställer det i proportion till vad vi tjänar så kanske den där 1.40 birr för en resa är i paritet med varandra. Hmm, ska fundera på det nästa gång jag åker tåg. Men frågan är nog mest hur en svensk skulle reagera på att jag vill betala resan. ABSOLUT inte…troligtvis. Tjing!
Jag vill mest bara säga att jag läser din blogg, tänker på dig och tycker om dig.
Då var det sagt.