Dåligt samvete

Det är som att simma i ett hav av problem och veta jag snart drunknar, att leva i det här landet. Och lika många som problemen är råden för hur problemen ska hanteras. Få inte dåligt samvete är ett av de vanligaste.

Dåligt samvete är ett förvirrande fenomen, ofta betraktat som roten till allt ont, all utbrändhet, all osund religionsutövning och trasiga relationer. Och visst är det sant att det dåliga samvetet i sig klibbar sig fast och kväver den innerliga glädjen. Men samtidigt är det min absoluta övertygelse att vi mer eller mindre ofta upplever hur något gnager på insidan, helt enkelt för att det är något i mitt liv eller i världen runtomkring mig som inte står helt rätt till.

Om alternativet till dåligt samvete är förnekelse, att sticka huvudet i sanden och mata sig med all möjlig underhållning och njutning bara för att försöka glömma bort verkligheten som faktiskt är sprängfull av problem som faktiskt kan åtgärdas, då vill jag hellre leva med känslan av att allt inte är helt hundra. Den känslan i sig är inte alltid bekväm, men jag har märkt att när jag lyssnar och bejakar istället för att blunda och fly kan jag också bli fri från apatins destruktiva tankegångar.

En av livets paradoxer.