Det börjar närma sig uppsatsinlämning, och när internet i denna stad inte alltid är så samarbetsvilligt har jag av säkerhetsskäl subtraherat original-deadline med några dagar. Så nu är det disciplin som gäller, inte i form av Dag Hammarskjöld-biblioteket och matlåda utan på ett lite mer kontextanpassat sätt (vore ju svårt annars, finns ingen mikro). Tidiga morgnar, ett varmt rum, injeralunch över gatan och skrivande i det oändliga. Och några utflykter till andra sidan stan där trådlöst internet möjliggör kontakt med min handledare.
Även om jag tycker att uppsatsskrivande tillhör universitetsstudiernas lyx kan jag inte låta bli att i förskott glädjas åt vad som väntar när ”Broken Promises – Trafficking of Children from Chencha to Addis Ababa for the Purpose of Exploitative Labour” är i Statsvetenskapliga institutionens händer. Inte i första hand en kandidatexamen, utan mer tid och nya möjligheter. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större, säger mitt anrika universitet. Men nu tusan är jag less på att tänka och vill göra något istället.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Heja dig!
jag är less på att tänka rätt och formulera sig rätt hit och dit. livet är stort stort och kärleken oändlig om man vågar
oh, hoppas jag får chans att läsa din uppsats till nåt seminarium, verkar himla spännande vilket är rätt långt ifrån vad jag kan kalla min egen.
har varit kul o följa dig på bloggen men nu är det dags o komma hem o sprida lite budskap till oss andra tycker jag 🙂
Tänk vad de ska vara lyckliga som har dig! Du är en frisk fläkt på en torr, svensk institution! All kärlek, din syster i Kristus!