Om Money och osynliga barfotabarn

Ibland händer det att människor på gatorna jag går fram ropar ”Money!” när de ser mig. Och det är ju totalt orimligt. Jag är en offentlig anhängare av kollektivtrafiken, medan andra med mer pigment kör omkring i vrålåk som jag aldrig ens satt min rumpa i. Mina kläder är totalt intetsägande i jämförelse med tyget som klär etiopiska kvinnor i min ålder, och det finns uppskattningsvis två miljoner Addisbor med nyare mobiler än min Nokia som jag fick av en kompis 2009. Vad är det med mig som utstrålar rikedom?

Min hudfärg och endast min hudfärg.

Så vänder vi på steken, och Money ska bedöma Addis Abebas socioekonomiska standard. ”Det är ju så många som går utan skor här”, var det en svensk medelålders kvinna som sa. Än en gång; totalt orimligt. Visst går det ibland förbi en person utan något på fötterna, med det är ingenting i jämförelse med hur många människor som trippar omkring i fräscha sneakers, glittriga ballerinaskor, läckra lackdojor eller de obehagligt vanliga höghusen med platå och femtoncentimetersklack. Jag ser fler bara fötter i ett somrigt Sverige än i Etiopien. Men ändå är det någonting med detta land som – än idag – utstrålar barfotastandard. Åtminstone när Money är åskådare.

2 tankar om “Om Money och osynliga barfotabarn

  1. Det är intressant att just utseendet spelar så stor roll. I skolan diskuterar vi liknande om ras är något att börja använda som begrepp igen, just för att det syftar mycket till utseendet. Jag är tveksam till begreppet det vore ändå bra om det pratas mer om att diskriminering etc väldigt ofta beror på yttre attributen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s