Nya utsikter

Jag har flyttat från bottenvåningen till rummet högst upp, somnar och vaknar till vägens ljud och från toaletten ser jag ut över grannarnas tak. Min nittonåriga vän har också flyttat från stadens botten Gatan till ett ställe där hon faktiskt har ett eget tak över hennes och dotterns huvud. Vi tog ner de nytvättade kläderna som hängts upp på kyrkans staket och åkte tillsammans från avgasfyllda kvarter. Redan en kilometer från kyrkan hon bott utanför slutade hon känna igen sig men vi fortsatte upp mot berget. Mörkret hade sedan några timmar legat tungt över staden och gatorna var nästintill tomma som de efter tio ofta är i staden som alltid sover i tid. Bilen fylldes av lukten som är så karaktäristisk för situationer som denna; jag tog ett djupt andetag och tänkte på möjligheterna, att människor som luktar gata faktiskt kan sluta lukta så ibland.

Att människor som bott i Sverige faktiskt kan sluta bo där ibland. När det inte är läge att göra slut med Etiopien eller när Addis Abeba faktiskt gör skäl för sitt namn och visar att det kan blomma i öknen. Det blir en fin sommar i Sverige, men sen blir det en fin fortsättning i Addis.

Utsikterna förändras och jag måste erkänna att livet ter sig väldigt vackert.