När Deboratjejer bjuder på både kaffe och vänskap så det sjunger i både själen och hjärtat, samtidigt som något påminner en om de unga kvinnor som de senaste månaderna sagt tack men nej tack och återvänt till livet som man inte ens vill föreställa sig. Då vill man nästan, men bara nästan, låna orden från en nybliven far, en glasögonbeklädd prins i ett land som fått för sig att det här med att sätta människor i slott är viktigt.