Vi tänkte förändra världen, men så finner vi oss själva sittandes på knarriga kontorsstolar och prata om våra egna liv. Fokus är på våra egna berättelser istället för på orättfärdiga system och vi gråter och skrattar om vartannat. Vi vet inte riktigt vad Gud gör, men kanske har det någon likhet med den där berättelsen om mannen vars syfte var att rädda världen. När det projektet visade sig vara lite för stort krympte ambitionerna till hans land, sen hans stad, hans familj, mannen själv.
Kanske handlar det om att påverkas för att kunna påverka, att först finna något hållbart för att sen skapa en hållbar utveckling, att ta emot för att kunna ge vidare. Att andas in innan man kan andas ut.
Vi tänker fortfarande förändra världen. Det är bara det att vi börjar med att förändras själva.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Vet inte om jag kommenterat nåt liknande i din blogg tidigare, men jag har i alla fall följt din blogg ett par månader trots att jag inte känner dig, för att jag också varit volontär i Etiopien i ett par omgångar och då är det så härligt att få färska uppdateringar från landet hela tiden!
Med det förklarat vill jag bara säga att Du Skriver Så Fantastiskt Bra! Känner igen så många av tankarna, känslorna, problemen, vardagssituationerna du beskriver, men du har en så otrolig förmåga att sätta ord på dem! Fortsätt med det du gör och det du skriver! 🙂
Benedicte, kul att du vill läsa och tack för dina fina ord!
i fredags sa vår föreläsare i psykologi nåt liknande, en erfarenhet efetr ett yrkesliv som familjeterapeut; kom ihåg, det viktigaste att ta med er från denna kursen: det går inte att förändra någon annan, förändra dig själv och på det sättet kan det gå, men förändringen måste börja i dig själv.
jovisst!