Förvirring i adventstid

Rent teoretiskt förstår jag att det snöar på vissa delar av jorden medan solen lyser på andra. Men ändå blir jag så väldigt väldigt förvirrad. Det enda som hjälper är att stiga upp kl 6, precis innan solen går upp, för att skapa känslan av att vakna upp till en mörk decemberdag. Men oavsett vad jag gör kommer solen och lyser och lyser och lyser i tolv hela timmar. Så det finns inget annat att göra än att glädjas åt att denna julmånad verkligen får bli fridfull i ordets rätta bemärkelse. Och julmusik med de bästa av texter kan jag ju lyssna på även i ett land som rent vädermässigt borde likna den första julen lite mer.

Det fina i kråksången

Under regnperiodens sista skälvande veckor är det lätt att få meteorologhybris – varje dag konstaterar jag att just denna måndag, tisdag eller onsdag är sista dagen av regn. Jag har fel ganska ofta, för än har det inte slutat regna. Och när jag går med mina tygskor i vattenpölar som inte längre kan kallas pölar utan mer utgör en hel stad är det lätt att solen i sinnet försvinner. Men då avbryts min inre klagosång av att jag inte längre är ensam under mitt paraply.

Jag ska bara till affären där borta, kan jag gå med dig? frågar killen som nu traskar tätt tätt bredvid mig, jag säger att det går bra och tänker att det här, det måste vara det som kallas det fina i kråksången.