Risken att ta steget att försöka se de verkliga problemen, det mänskliga bakom fattigdomen, är att vi sannolikt kommer få se situationer som inte är så olika våra. Individer som inte är så olika mig. Och då förstår jag också att det inte är mycket till hjälp att trycka en hundrabirrssedel i handen på min gelike. Det är så otroligt mycket svårare, så otroligt mycket mänskligare än så.
Många européer reagerar på det faktum att få etiopier är medvetna om den extrema fattigdom som finns i denna stad, när det i själva verket handlar om något så enkelt som förhandsinformation. En norsk, svensk eller Bellman vet på förhand att Etiopien är ett fattigt land, så vad ser de? Fattigdom. En genomsnittsetiopier som pluggar på universitetet, jobbar på kontor eller driver ett företag vet att Etiopien är ett land som utvecklas, så vad ser de? Utveckling.
Många av mina arbetskamrater har vuxit upp med både skola och hem, och för dem var det först när de valde att arbeta med fattiga människor som de började röra sig i stadsdelar som de inte hade haft anledning att besöka tidigare. Till skillnad från turistgrupper som ofta söker upp just dessa, de allra fattigaste områdena, under sina dagar i Addis Abeba. Skulle man möta ett lite skitigt och dammigt barn i sommarsverige skulle slutsatsen naturligtvis vara att ungen har gått lös i sandlådan, men när det skitiga och dammiga barnet kommer gåendes på ett etiopisk stig är ungen så extremt fattig att det tåras i ögonen.
Visst finns det också andra faktorer, som att europén har en helt annan materiell standard att jämföra med, men ibland blir jag i ordets rätta bemärkelse chockad över hur någon, mitt bland husbyggen och välutbildade människor, bara kan se en sak; fattigdom.
Under några år på Uppsala universitets statsvetenskapliga institution fick jag lära mig en massa om ekonomiska utvecklingsteorier, bildandet av sociala rörelser och uppsatsskrivande.
Väl på ”fältet” som denna helt vanliga huvudstad kallas i utvecklingskretsar växer ständigt min fascination över det ämne som inte berördes i kurslitteraturen eller på föreläsningar; korruption.
Visst, det finns mycket som går in under ämnet utvecklingsstudier, men jag undrar om det är något som är så relevant som korruptionen – utvecklingens största fiende. Den är en igel på varje godhjärtat försök att nå förbättring, den gör att varje steg framåt blir två steg bakåt.
Jag minns så väl den soliga dag i Kampala då en av de anställda i den lokala kyrkan envisades om att ge mig ett kvitto på bensinen vi betalat för. Varför skulle det vara så viktigt? undrade jag en kort stund tills polletten föll på plats. I ett av världens mest korrumperade länder får vi inte lämna några luckor tomma.
Varför är det då så svårt att förstå, eller ens prata om? Jo, för att vi kommer från ett av världens minst korrumperade länder. Där system är vattentäta och varje handling av korruption blir en skandal, där det alltid alltid alltid är fult att utnyttja allmänna medel för egen vinning.
Det finns rötter till detta fula träd, det finns åtgärder. Men innan vi börjar prata om dessa, låt oss enas och prata om detta enda:
Korruption existerar.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 