Fram till den dag då min amarinja kommer som ett rinnande vatten undervisar jag på engelska med en tolk bredvid mig. Denna tolk har makten att göra lektionen till en iskall timme där ingen förstår och ingen diskuterar eller att skapa en vardagsrumskänsla där tjejerna skrattar, jag blir inspirerad och kommer på bra exempel och alla går därifrån med ett leende på läpparna. Jag skulle tippa att 70 procent av undervisningens resultat beror på tolken, för oavsett hur många timmar jag ägnat åt förberedelser faller allt om tolken är kass.
Vad tolken behöver är engelskakunskaper, och då menar jag inte grammatik utan att förstå vart jag vill komma vilket snarare innebär Elinkunskaper, vilket inte är det mest populära ämnet i denna stad. Så det hela handlar om kommunikation, att ses mellan undervisningstimmarna och framförallt att prata om vad vi vill med tiden vi lägger ner. Då skapas ett team som berör så mycket mer än bara det språkliga och det blir en styrka att vara två snarare än ett nödvändigt ont för att kompensera språkförbistring.
Just nu är det så bra det kan bli, min tolk och jag lever livets goda dagar och lektionerna har aldrig varit mer givande!
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 