Det senaste året har majoriteten av mina gamla åsikter fått sig ett antal törnar, vissa har rivits ner totalt för att sedan byggas upp i ny – tidigare föraktad – skepnad. Jag tycker numera helt annorlunda om korruption (check), företagande, bistånd, familjepolitik och nykolonialism. I vårt vardagsrum står en snart fungerande TV, bara det är tillräckligt för att framkalla en identitetskris. Men en åsikt har överlevt när de andra fallit, på ett område blir jag bara mer övertygad.
Det här med överkonsumtionen.
Att köpa fler prylar än man behöver får konsekvenser på så många olika plan. Miljömässigt är det ett skämt att varje människa ska ha ett ständigt växande berg av prylar och kläder runt sig under sin korta tid på jorden; ett par jeans kräver 6000 liter vatten att producera. Tid går åt att köpa, renovera, fixa, städa, rensa. Pengar hade kunnat gå till något annat än produkter som är tillverkade på oschyst vis. Sen är det väldigt lätt att saker äger oss istället för att vi äger sakerna, vi gillar oss själva lite mer med rätt telefon, skor eller hus.
Ni fattar problemet. Men lösningen då?
Reduce.
Reuse.
Recycle.
Alltså; Reducera, återanvänd och återvinn.
Om ni vill förkovra er mer i detta ämne är mitt tips att ni lägger 20 minuter av er tid för denna spjutspets till film:
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 