”Det finns inget arbete”

Sorgeveckorna efter Meles Zenawis död märktes tydligt i hela staden, ända till prostitutionen. För när det enbart spelas musik som passar att gråta till står barerna tomma – ”ingen vill ju dricka om det inte spelas någon musik”. Frånvaro av fylla innebär i sin tur att efterfrågan på prostitutionsmarknaden minskar drastiskt.

Efter begravningen spelas musik som vanligt igen, med den troliga konsekvensen att barerna återigen fylls, män super sig fulla och oundvikligen är två veckor av arbetslöshet över.

Meles

En avliden premiärminister är ingen liten grej, åtminstone inte i detta land. Hela landet står still – inga politiska spänningar kan konkurrera med den vördnad som präglar staden. Det spelas den sorgligaste av musik på varenda radiokanal, säljs idolbilder i varje stadsdel och samtliga program på den statliga TV-kanalen har ställts in till förmån för sorgebearbetning utan gräns. Det hyllas och gråts om vartannat och det är inte utan att man förundras en smula. Dels över hur omtyckt denne man faktiskt var och dels över vilken stor skillnad det kan vara mellan etiopisk och svensk media.

Ett nytt Etiopien

Tisdag. Vaknade tidigt och mitt i telefonens alarm kom ett sms; Our prime minister passed away. Fortfarande nyvaken försökte jag lyssna extra noga för att kontrollera om jag liksom kunde höra någon skillnad på Addis Abeba. Det gjorde jag inte, hon verkade leva sitt vanliga liv. Efterträdaren är redan utsedd och det hela verkar väldigt förberett. Men ändå är ingenting sig likt; sorgen är påtaglig och TV:n visar otaliga inslag av gråtande etiopier som försöker sätta ord på sina känslor.

För nu lever han inte längre, Etiopiens premiärminister Meles Zenawi.