Dan före dan

Kvällen är sen och vår stadsdel är inbäddad i ett moln av rök, matos från alla de hushåll som febrilt förbereder för dagen som snart börjar; en måndag som enligt den etiopiska kalendern är juldagen. Från berget närmast oss hörs bönerna som kommer fortsätta hela natten, böner till honom vars födelse vi firar. Tariku äter en knäckebrödsmacka med kaviar och jag konstaterar att det är rätt fint att leva i denna stundtals kaotiska smältdegel av kulturer, tideräkningar och mattraditioner.

Imorgon väntar ätarmaraton och den sortens julfirande som är lite mer anpassad till denna miljö; kyckling istället för sill, popcorn istället för choklad. Men redan nu, denna rökiga julafton, vill jag önska er en god etiopisk jul!

Om att visa vägen

 

Tidigare i veckan hade WSG-HCE sitt årliga julfirande, vilket går ut på att samla cirka 1008 personer som inte har någonstans att bo och bjuda på lunch. (Till saken hör är att denna insats från början till slut är en barmhärtighetshandling, det är ingen som tänker att män och kvinnor kommer att lämna gatan bara för att de fått lite injera och sås. Poängen är alltså att visa omtanke under en högtid, inget annat.)

Mitt i den smått märkliga situationen som uppstår när en sorts problematik samlats på en och samma plats fanns ett inslag av ren genialitet, nämligen att tjejerna från Debora var där. För att vika, bära och servera injera.

Det är nämligen en sak att få undervisning om livet och en helt annan femma att leva det. Utmaningen är sällan teorin, utmaningen är praktiken. Så är det i alla fall för mig, varför skulle det vara annorlunda för någon vars liv inte blev exakt som hon tänkt och hoppats? Och därför är det obeskrivligt viktigt att komma ihåg det egentligen självklara, att bara för att man har vissa problem är man inte körd på alla områden. Att alltid behandla en individ som den som behöver hjälp – den passiva – är ju att skapa en passiv individ. Och tvärtom; att behandla en individ som den som kan göra något för andra – den aktiva – bidrar till att låta en aktiv individ växa fram.

 

 

Istället för en bok eller get

För er som inte köpt/stickat/målat alla julklappar ni vill ge, finns såklart möjligheten att ge en slant till Streetlight – varenda krona går till att stötta vårt arbete i Etiopien.

Bankgiro 5925-0795 är allt du behöver veta, och om du vill ge någon pappersgrej i ett kuvert är foldern ett tips.

Bankgirot funkar också om man inte köper julklappar men ändå vill göra något bra av sina pengar. Såklart.

Förvirring i adventstid

Rent teoretiskt förstår jag att det snöar på vissa delar av jorden medan solen lyser på andra. Men ändå blir jag så väldigt väldigt förvirrad. Det enda som hjälper är att stiga upp kl 6, precis innan solen går upp, för att skapa känslan av att vakna upp till en mörk decemberdag. Men oavsett vad jag gör kommer solen och lyser och lyser och lyser i tolv hela timmar. Så det finns inget annat att göra än att glädjas åt att denna julmånad verkligen får bli fridfull i ordets rätta bemärkelse. Och julmusik med de bästa av texter kan jag ju lyssna på även i ett land som rent vädermässigt borde likna den första julen lite mer.