Begreppet Konstrasternas land handlar väldigt lite om geografiska indelningar men väldigt mycket om livet. Det är lätt att falla för frestelsen att ge Etiopien denna beteckning, när man plötsligt möts av lidande och glädje, rikedom och fattigdom på en och samma gång. Men varför skulle det inte vara lika sant för Sverige? Lidande och glädje, rikedom och fattigdom – livet har liksom en ganska begränsad palett att ta ifrån oavsett världsdel.
Än en gång tvingas jag inse att det mesta är sig likt, både här och där. Barn föds, vi gläds från djupet av våra hjärtan. Vänner dör, vi blir alldeles utpumpade av sorgen. Och några timmar söder om Addis Abeba finns en kvinna i övre medelåldern vars händer blivit riktigt grova efter ett arbetsliv ute på fältet utanför hyddan som är hennes hem, och när hon får chansen frågar hon sin brors son om det är något på gång med den där tjejen hon sett honom med. Bara för att hon vill veta, för att människan är sig lik.
Min senaste månad har rymt både dop och begravning och jag häpnar över livet självt. Och mitt i allt, Gud som räds varken lidandet, glädjen eller det självklara i att få höra om syskonbarns nyheter på kärleksfronten.
Vad han tar och vad han giver
Samme fader han dock bliver
Och hans mål är blott det ena;
Barnets sanna väl allena
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 