Greater things are yet to come
Greater things are still to be done
In this city
Gud och annat viktigt
Lägg ner
Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka,
ge därför efter innan striden bryter ut
Ordspråksboken 17:14
Ha tålamod med alla
… tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.
1 Tess 5:14
Veckans, månadens, årets bild
Det ännu mer fantastiska sammanhanget kan ni läsa om här.
Vinnaren
Jesus Du är världens ljus och ljuset det är starkare än mörkret
Jesus Du är verklighet och sanningen är starkare än lögnen
Jesus Du är kärleken och kärleken den övervinner hatet
Jesus Du är världens hopp och hoppet det är starkare än döden
Tänk att jag får (skriva någon annanstans ibland)
På tal om den sista meningen i det förrförrförra inlägget får jag med jämna mellanrum fungera som ledarskribent i Budbäraren som numera är EFS medlemstidning. Hela krönikan, som helt enkelt handlar om att få vara med, kan ni läsa om ni klickar er vidare härifrån;
Livets kontraster
Begreppet Konstrasternas land handlar väldigt lite om geografiska indelningar men väldigt mycket om livet. Det är lätt att falla för frestelsen att ge Etiopien denna beteckning, när man plötsligt möts av lidande och glädje, rikedom och fattigdom på en och samma gång. Men varför skulle det inte vara lika sant för Sverige? Lidande och glädje, rikedom och fattigdom – livet har liksom en ganska begränsad palett att ta ifrån oavsett världsdel.
Än en gång tvingas jag inse att det mesta är sig likt, både här och där. Barn föds, vi gläds från djupet av våra hjärtan. Vänner dör, vi blir alldeles utpumpade av sorgen. Och några timmar söder om Addis Abeba finns en kvinna i övre medelåldern vars händer blivit riktigt grova efter ett arbetsliv ute på fältet utanför hyddan som är hennes hem, och när hon får chansen frågar hon sin brors son om det är något på gång med den där tjejen hon sett honom med. Bara för att hon vill veta, för att människan är sig lik.
Min senaste månad har rymt både dop och begravning och jag häpnar över livet självt. Och mitt i allt, Gud som räds varken lidandet, glädjen eller det självklara i att få höra om syskonbarns nyheter på kärleksfronten.
Vad han tar och vad han giver
Samme fader han dock bliver
Och hans mål är blott det ena;
Barnets sanna väl allena
Om att möta verkligheten
Inget samhälle, ingen människa blir någonsin perfekt men det vore så fint att få fortsätta jobba lite till, springa lite till bara för att komma lite längre. En tolvårig flicka hjälpte mig att packa mina ägodelar i olika väskor, tvättade mina skor, såg frågande på min iPod tills jag förklarade vad den var bra för. Och mitt i allt öppnade hon upp sig som bara ett barn kan göra, berättade om hennes döende mamma, att pappan dog i oktober förra året, och nu är det nio dagar kvar tills brorsan får lönen som försörjer hela familjen. Pengarna är slut, mamma fick ingen frukost så hon sover bara.
De kändes så överflödiga helt plötsligt, skorna som hon tvättat åt mig. Verkligheten gjorde sig påmind i form av den välbekanta känslan; en kniv i hjärtat. Det är svårt att be verkligheten lämna rummet. Men det är lätt att veta att det finns styrka i sanningen och krut i även den minsta människan. Det är inte kört, det är aldrig kört. Och det här är ju bara början.
Lite till, lite längre.
Om pusselbitar och riktig kärlek
Det finns väldigt mycket som Tariku är, men det finns också mycket han inte är. Han är inte pusselbiten som saknats i mitt liv. Han är inte den som gör mig hel, han är inte den jag älskar mest och han är absolut inte meningen med mitt liv här på jorden. Och tack och lov har han inte gett mig någon börda av att behöva vara den som är hans livsnav. Jag är kär i Tariku och han älskar mig med, men att kräva att vi ska uppfylla varandras livsöden är ju som att påstå att ”det är för oss solen går upp” – lite väl mycket storhetsvansinne för vår smak. En av de största anledningarna till varför jag bestämt mig för att just Tariku av alla män ska vara den jag lever mitt liv med är för att han älskar Gud mer än mig. Så visst är det lite fint med förälskelse och romantik, men det finns något som är minst lika fint men oändligt mer hållbart, nämligen Kärleken själv.
Who’s who, del 2
Besinna att HERREN är Gud.
Han har gjort oss och inte vi själva.
Ps 100:3