Idag blir vår förstfödde ett halvår. Han som i början var konstant hopkurad tar nu plats, med sin röst och sina ben och sina händer – ingen kan vara gladare för det än vi. Oavsett omständigheter fortsätter han okuvligt framåt i utvecklingen som aldrig vill ta slut, för alltid finns det något nytt att tugga på.
Det är fascinerande hur en ny person kommer in i ens liv och kräver total uppmärksamhet utan ursäkter. Fascinerande, att vi ändå tycker så väldigt mycket om honom.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Grattis kompis!! Hälsa dina föräldrar att det faktiskt bara blir roligare och roligare att vara med dig och att de kommer att bli ännu gladare ju mer de lär känna dig! Det tycker min mamma och pappa. Och pssst… låt dem inte bestämma för mycket, man kommer långt i livet på lite envishet ;). Kramar från Miriam i Borås