Zem, det betyder tyst. Som du är till exempel.
Det var min första längre vistelse i Addis Abeba, jag var tjugo år och tillbringade dagarna i det som då var Deborahuset. Anledningen till varför jag kommer ihåg den soliga förmiddagen med en alfabetsplansch framför mig och en vän bredvid mig är att det var första gången jag blev kallad tystlåten. Hon kunde inte ett ord engelska och min amarinja gjorde mig tillbakadragen på det sätt man blir när det enda kommunikationsmedel som står till buds är kroppsspråk och felaktigt uttalade utrop som ”vackert!”, ”bra!” eller ”dåligt!”.
Det finns några böcker och tidningsartiklar om WSG och dess grundare, och där kan man ibland läsa om Tariku. Att han är tillbakadragen, blyg, en man av få ord. Ofta fina beskrivningar, men allt annat än giltiga. Tariku är framåt, pratglad, gillar att skapa uppståndelse, en man av sjukt många ord; i alla fall på amarinja eller hadinja. Om samtalet förs på engelska blir han lite lugnare (för några år sen sa han ännu mindre) och när det talas svenska tystnar han snart efter hur mår du och vädersnack.
Att erövra ett nytt språk är att åsidosätta sig själv. Kanske ett år eller fem eller tio, beroende på hur språkbegåvad man är och hur många andra kommunikationskanaler man behärskar. De intellektuella blir lite korkade, de poetiska blir barnsliga, de analyserande nöjer sig plötsligt med fåordiga meningar. De pratglada blir tystlåtna.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Jag blev också kallad tystlåten i Etiopien och det var första gången jag hade hört det om mig själv. Jag tror att jag svalde det och långsamt inarbetade det i min bild av mig själv. Men det är klart att man kan råka ”bli” olika personer beroende på vilket språk som talas… Tänkvärd och bra skriven text Gardillen!
Viktigt, viktigt. Tack för påminnelsen! Så lätt att döma utifrån begränsning att göra sig förstådd. Sen kan man ju behöva ta till ett annat språk, låt säga danska, om man är en som tenderar att svälja orden på sitt modersmål 😉