Så mycket flyger genom huvudet, men det tillåts aldrig komma på pränt. Funderingar om bilder på barn i sociala medier, där jag ifrågasätter mina egna syften till den grad att jag inte törs nära mitt bekräftelsebehov med min son som ofrivillig hjälpare. Tankar på föräldraskap, massvis. Hur gör man? Hur gör jag? Tacksamhet över att hjärtat slår lite snabbare när en doft av Shiromeda passerar, jag trivs så bra när det är så. Igår blev det jul igen och vi åt varma mackor istället för rå köttfärs.
Det jag vill ha sagt med detta är; tack för att ni fortsätter besöka denna internetavkrok!
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Var inte så hård mot dig själv! Du är en strålande bra mamma till Esaias oavsett bilder eller andra petitesser. Det där med bilder, tror att många är glada att få se underverket på bild. Så det behöver ju inte vara för att du vill få bekräftelse, menar jag… Hoppas nu ni får en riktigt bra start på det nya året, friska och pigga och glada! Kramar från Borås
Du kanske tänker för mycket …
Sant Arnaldo, stundtals i alla fall!
Bilder på barn är ett verkligen knepigt kapitel idag. Skicka per mail till de du vet inte missbrukar förtroendet. Vore roligt att träffa dig. Det är ju inte så långt bort. Och – det är ingen avkrok att läsa det du skriver – känner igen en hel del sen vår tid i Etiopien. Din mor känner jag ju sen studietiden. Ha det gott med er lille son. Njut av varje stund – det går så fort att de växer ur famnen, men all kärlek tar de med sig 🙂