En stilla natt

Kvällen är sen och sjuveckorspojken andas djupt bredvid mig. Vi är i Blåsmark över julen, en välbehövlig semester femton kilometer hemifrån. Idag konstaterades att vi går mot ljusare tider och jag drar en lättnadens suck; vi klarade hösten. Lätt har det inte alltid varit, men vi har tagit oss igenom det första halvåret i detta land. Saknaden gör sig ibland påmind men bidrar mest till tacksamheten över både här och där.
Mycket har hänt, livet och min syn på det är så annorlunda nu. Esaias finns. Gud finns. Och just ikväll spirar hoppet lite extra, hoppet som kommer med barnet, i stallet som luktar som stall alltid gör.