De sista dagarna i detta land bjuder som vanligt på en kavalkad av känslor. Plötsligt ter sig kulturskillnaderna ofantligt stora, jag irriteras över ineffektivitet och höga ljud och synen på pengar som de senaste veckorna verkar så väsensskild min egen. Samtidigt njuter jag för fullt. Att en vanlig torsdag kunna äta ute både lunch och middag utan att bli det minsta ruinerad men däremot jättemätt. Traditionella låtar på radion, med hästgnägg och tuppar som extra ljudeffekt. Pratsamma busschaufförer. Och alla de där personerna i min närhet, som hälsar glatt på morgonen eller helt enkelt är favoriter i mitt liv.
Dubbelheten har varit vardag de senaste åren, förstärkts den senaste veckan och snart blir den till minnen. Som tur är finns både skit och seger i Norrbotten också.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
flyttar ni hem för gott?
På obestämd tid, tills vidare!