När jag kommer hem

foto malin hansson

Ju längre tid jag tillbringar i Etiopien desto mer inbillar jag mig att det är som i Sverige. Vi har ju ändå ett hus, varmvatten och spis, vi går på café ibland, vilket lyxliv vi lever. När jag då kommer till Sverige märker jag att skillnaderna visst var rätt stora och när jag kommer tillbaka till Addis Abeba försvinner alla tvivel. Det finns ju inga likheter överhuvudtaget.

Killen som på Arlanda fick specialeskort med rullstol och assistans fick när vi landat på Bole själv ta sig ner för trappan ut från flygplanet, med kryckor. Någon kommenterade skillnaden och de skrattade åt den plötsliga olikheten. Sen fortsatte den första dagen som alltid är full av samma frågor; är det alltid såhär mycket folk? Varför är det inga vita här? Hur har de egentligen tänkt med rondellerna när de ändå fungerar som vanliga fyrvägskorsningar?

Och den mest frekventa funderingen; Luktar det alltid såhär? Lukten som aldrig känns från dag tre och därför så starkt påminner om de senaste årens alla ankomstdagar. Luften är fuktig efter regnet och det luktar april 2007 eller augusti 2012. Men det är mars 2013 och känslan är lättnad snarare än spänning. Nu andas vi lugnare, samtalar mer och jag övergår genast till känslospannet som tycks dras till alla ytterligheter bara av att känna en doft av eukalyptus. Vi har haft fantastiska veckor i norr och just för att det har varit så bra blir jag lite förvånad över det egentligen självklara.

Att det är hit jag kommer när jag kommer hem.

3 tankar om “När jag kommer hem

  1. Jag blir lite orolig över det du skriver. Jag har full förståelse att du just nu är uppe i att välja var du hör hemma. Etiopien? Sverige? Hur blir det för dig och din man om ni väljer att bo en längre tid i Sverige?En lång vinter i Piteå? Jag har full förståelse att du just nu föredrar Etiopien eftersom jag själv av personliga skäl varit där ett antal gånger. Men, ett råd. Var inte så kategorisk!

    • Hej Maggan!
      Poängen med inlägget var absolut inte att döma ut Sverige som land, utan att förklara hur det känns att komma till Etiopien och inse att det är ju här jag faktiskt bor. Vid det här laget vet jag att varken Etiopien eller Sverige erbjuder perfektion, men jag tycker mig se rätt rejäla skillnader som framförallt gör sig påminda de veckor då jag har turen att vara på båda platser. Mina personliga tankar om var jag hör hemma (på ett djupare plan än var jag faktiskt har mitt hus) eller vilket land jag föredrar vill jag helst inte diskutera på bloggen och mina framtidsplaner är som du kanske märkt inget jag vill dryfta i detta forum – det tar jag istället med mina närmaste vänner och familjen.

      Sen tycker jag att det är roligare att blogga om jag får skriva lite mer drastiska och kategoriska inlägg ibland (även om jag vet att verkligheten är allt annat än svartvit). Om det blir odrägligt att läsa uppskattar jag att ni läsare säger till!
      Elin

  2. På en blogg tycker jag att man ska få vara lite kategorisk! Det är ju rätt klart att man inte låter bloggen spegla hela ens inre och person, så en nypa salt är nog nödvändig när man läser bloggar. I en blogg får man visa valda delar som ploppar upp, om man skulle visa något heltäckande skulle man ju inte få göra annat än att skriva blogginlägg.
    Jag uppskattar att få läsa de mer drastiska tankarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s