Om jag inte vill vara ensam slipper jag. I vårt hus är det nämligen fler än bara Tariku och jag som huserar till vardags och främst är det två stjärnor som tittar in. Först har vi vår extraperson Kalkidan som lagar mat (läs injera) och städar ett par tre timmar per dag måndag till fredag. Att ha någon som jobbar i ens hem känns ofta superläskigt för en svensk och helt normalt för en etiopier, så vi försöker kompromissa genom att ge henne schysta arbetsförhållanden. Person nummer två kommer på mindre regelbunden basis, våra grannars son knackar på dörren titt som tätt. Han sitter med oss när vi käkar frukost, gör det roligare att steka plättar och vinkar mer eller mindre glatt när vi går hemifrån.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
låter som här hemma! (minus någon som jobbar här) Fantastiskt välsignat att ha grannar som inte stänger in sig och är rädda för mer än ett hej i hissen/porten.