Det är väldigt lätt att stirra sig blind på dem vi försöker guida från prostitution till ett något som är värt att kallas liv. Det är projektmål, en tjej som är sjuk, budget, inköp, en tjej som har en massa ekonomiska skulder, schema, en tjej som är bra på att sjunga.
Men om vi stannar där, aldrig ser längre, missar vi hela grundproblemet. Synen på kvinnan, flickan, och hennes ställning i samhället. ”Tjejerna är på gatan för att männen är där”, som en i vårt arbetsteam sa. Problemet är inte utbudet, problemet är efterfrågan, och hur smärtsam är inte den insikten. Om vi ska lyckas bli arbetslösa kan vi inte stirra oss blinda på de unga kvinnor som säljer sina kroppar, vi måste börja fokusera på de strukturella problem som gör det möjligt.
Och i jämförelse verkar 15 före detta prostituerade som en väldigt enkel match.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
Så sant. Jag tänker på vad en svensk feminist sa (trodde först det var Ellen Key, men nu tror jag att det var någon yngre, Bang eller så): ”För att det ska finnas en fallen kvinna måste det finnas en fallen man.”
Jag associerar då vidare till Adam och Eva och ingen ska säga att Adam kommer lindrigt undan i Romarbrevet. Men i prostitutionssammanhang har ofta bara kvinnan dömts (inte av Jesus, men…). Nu är det i o f s tvärtom rent juridiskt här i Sverige, – – men visst finns det kvar många liknande attityder ändå.