Om dammet och flykten

Dammet är det största problemet här, sa mannen runt trettiostrecket som är född och uppvuxen i Bukona där minsta lilla fot skapar ett dammoln större än hyddorna.

Om det vore så väl.

Om Addis Abeba präglas av en ständig längtan till väst finns det i Bukona en allestädes närvarande tanke på öst; arabländerna. Kvinnor, oftast mödrar, påstår att de är muslimer fastän de går till kyrkan för att be till Jesus minst en gång i veckan och lämnar dammiga Bukona bakom sig. Lämnar dammiga barn bakom sig. Kvar står en perforerad by, halva familjer och fäder som hur de än försöker har svårt att ersätta mamman. Och i ett land långt, långt borta; en kvinna som jobbar mer än hon egentligen förmår för en lön som är bra mycket lägre än de lokala hushållerskornas. Allt hon tjänar skickas hem – Bukona kallas fortfarande för hemma – och förhoppningsvis får hon jobba kvar fastän hon aldrig lärt sig hantera en dammsugare.

De förenade staterna i Amerika står för dränering av välutbildade hjärnor – brain drain – medan förenade Arabemiraten med grannar dränerar Etiopiens landsbygd på kvinnor, systrar, mammor. Det förstnämnda får direkta konsekvenser där läkarna är få och personerna som kan styra upp företag, lokaltrafik eller landet skurar amerikanska golv. Men vad händer med alla dessa barn vars mamma valde att byta namn för att försörja familjen på distans?

Dammet kan man ju tvätta bort.