Jag minns tydligt min besvikelse den dag i övre tonåren jag gjorde mitt första besök på en afrikansk marknad. Vi var i Tanzania och hoppades – eller, snarare, tog för givet – att marknaden skulle svämma över av härliga hantverk i naturmaterial. Jag hade ju sett det förr liksom, på missionsdagar i EFS eller de gånger jag besökt en storstad och hade äran att gå in i en rättvisebutik.
Stora träarmband, tyger i vackra färger och flätade korgar var det jag ville ha. Vad fann jag? Importerade glitterarmband, tygerna var mest utsmyckade med neonfärger och presidenter och istället för ohygieniska korgar var det bara plast, plast, plast vart vi än gick.
Nu när vi vet det här är det ju så mycket lättare att skapa en naturlig afrikansk känsla i våra hem. Lite plasttallrikar, lite plastbaljor, lite plasthinkar. Och så några plastdunkar på det.
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
haha! så himla fint.
Plast kan ju vara oerhört trevligt 🙂
Jag var ju i tanzania -95, min upplevelse av marknader är precis den du beskriver som fantasi. Bilar, bestick och prydnader av Ebenholts, pärlarmband av brända lerpärlor, missfärgade silverkors med inbyggda öronkliare…
Det tror jag säkert, jag har ju bara 2000-talet att hänvisa till.