Fyra, fem eller sex timmars bussresa och så var vi i en annan verklighet, där Tariku bodde sina sex första levnadsår med stjärnor som jag aldrig sett förr.
Här hängde vi mest hela tiden.
Alla var där.
Solen visade sig från sin bästa sida. 
Vi drack kaffe med härsket smör och salt, det är godare än väntat första koppen, värre än väntat tionde koppen. Om man vill kan man tänka på mörk choklad med havssalt när man dricker det – om man vill alltså.
Och tänk, det var jul i Bukona också!
አዲስ ተስፋ :: Nytt hopp 
åh, saknar dig elin. det är roligt för när jag läser det du skriver så läser jag på pitemål.