Överlevaren

Det senaste året har majoriteten av mina gamla åsikter fått sig ett antal törnar, vissa har rivits ner totalt för att sedan byggas upp i ny – tidigare föraktad – skepnad. Jag tycker numera helt annorlunda om korruption (check), företagande, bistånd, familjepolitik och nykolonialism. I vårt vardagsrum står en snart fungerande TV, bara det är tillräckligt för att framkalla en identitetskris. Men en åsikt har överlevt när de andra fallit, på ett område blir jag bara mer övertygad.

Det här med överkonsumtionen.

Att köpa fler prylar än man behöver får konsekvenser på så många olika plan. Miljömässigt är det ett skämt att varje människa ska ha ett ständigt växande berg av prylar och kläder runt sig under sin korta tid på jorden; ett par jeans kräver 6000 liter vatten att producera. Tid går åt att köpa, renovera, fixa, städa, rensa. Pengar hade kunnat gå till något annat än produkter som är tillverkade på oschyst vis. Sen är det väldigt lätt att saker äger oss istället för att vi äger sakerna, vi gillar oss själva lite mer med rätt telefon, skor eller hus.

Ni fattar problemet. Men lösningen då?

Reduce.
Reuse.
Recycle.

Alltså; Reducera, återanvänd och återvinn.

Om ni vill förkovra er mer i detta ämne är mitt tips att ni lägger 20 minuter av er tid för denna spjutspets till film:

Bryt upp

Giving breaks the grip of materialism

Rick Warren

Det universitetet aldrig nämnde

Under några år på Uppsala universitets statsvetenskapliga institution fick jag lära mig en massa om ekonomiska utvecklingsteorier, bildandet av sociala rörelser och uppsatsskrivande.

Väl på ”fältet” som denna helt vanliga huvudstad kallas i utvecklingskretsar växer ständigt min fascination över det ämne som inte berördes i kurslitteraturen eller på föreläsningar; korruption.

Visst, det finns mycket som går in under ämnet utvecklingsstudier, men jag undrar om det är något som är så relevant som korruptionen – utvecklingens största fiende. Den är en igel på varje godhjärtat försök att nå förbättring, den gör att varje steg framåt blir två steg bakåt.

Jag minns så väl den soliga dag i Kampala då en av de anställda i den lokala kyrkan envisades om att ge mig ett kvitto på bensinen vi betalat för. Varför skulle det vara så viktigt? undrade jag en kort stund tills polletten föll på plats. I ett av världens mest korrumperade länder får vi inte lämna några luckor tomma.

Varför är det då så svårt att förstå, eller ens prata om? Jo, för att vi kommer från ett av världens minst korrumperade länder. Där system är vattentäta och varje handling av korruption blir en skandal, där det alltid alltid alltid är fult att utnyttja allmänna medel för egen vinning.

Det finns rötter till detta fula träd, det finns åtgärder. Men innan vi börjar prata om dessa, låt oss enas och prata om detta enda:

Korruption existerar.