Loppbetten kliar och från köket droppar kranen som aldrig vill hålla tätt. Den senaste veckan har livets kontraster blivit tydligare än någonsin förr och jag har fått lära mig att få saker blir som man tänkt sig. I hjärtat finns den ändock där, friden som gjort sig hemmastadd de senaste månaderna, friden över att det blev som det blev och blir som det blir. Snart är jag Tarikus fru och jag är glad för så mycket. Att jag var singel i 23 fantastiska år, att Tariku och jag var vänner i fem, att jag tog beslutet om Jesus och flyttade till Addis Abeba innan jag började hålla hans hand på ett annat sätt än på det där vanliga etiopiska viset. Tariku för mig närmre det jag drömmer om och längtar efter och kanske var det därför det gick så snabbt att bestämma sig för honom. På sätt och vis hade jag ju redan bestämt mig för vad jag vill att mitt liv ska innehålla, han likaså, och det blev det precis så som klyschan säger; våra vägar korsades. Nu fortsätter vi tillsammans och jag tror det blir så mycket bättre än om jag fortsatt på egen hand.
Det som nu återstår för att ditt liv skall bli fullkomligt är att kranen slutar droppa. Skruva isär kranen och och ta loss packningen. Mät packningens inner- och ytterdiameter samt sänd uppgifterna till mig så kommer en ny packning till dig. Om man vänder packningen upp och ner (byter sida) När man sätter den åter så brukar det bli bättre också.
Fridens liljor.
Gerry
Jag tror verkligen du har gjort ett fantastiskt bra val! Lita på det och det kommer att bli bara bättre och bättre.
Är tråkigt att inte kunna vara med på ”de stora dagarna”. Men jag tänker massa på dig istället.
Nu har vi sett våran fina, fantastiska baby på ett ultraljud. Har aldrig varit med om nåt större tror jag. Hen skickar sina gladaste lyckosparkar till dig!
Rekord i lyckobringande kommentar – så fantastiskt Hanna! Jag ber för er alla tre och längtar så tills vi ses igen. Kram!