Att diskutera framtiden med någon annan än sig själv är alltid lika utmanande och frustrerande, för tydligen ser inte alla på omvärlden med just mitt par blå ögon. Och när frågan är ”Hur ska vi egentligen styra upp det här arbetet så att så få tjejer som möjligt prostituerar sig utan istället är starka individer med en massa möjligheter?” tas denna utmaning till en ny nivå. Lite som OS i kommunikation, Melodifestival i tålamod eller en helt vanligt Pite Summer Games i lyssnande. Att ha samma avsikter är inte detsamma som att ha samma strategier.
Men ändå, mitt bland känslouttryck och folk, glimmar det till. För det är ju exakt det här vi vill göra. Tänk att vi får.
jag lyssnade på elise lindqvists sommarprat idag och tänkte på dig. att ni är lika fast olika. vilket fantastiskt jobb ni gör, på era respektive planer. antar att du lyssnat redan, om inte: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5128297 STOR KRAM!