En avliden premiärminister är ingen liten grej, åtminstone inte i detta land. Hela landet står still – inga politiska spänningar kan konkurrera med den vördnad som präglar staden. Det spelas den sorgligaste av musik på varenda radiokanal, säljs idolbilder i varje stadsdel och samtliga program på den statliga TV-kanalen har ställts in till förmån för sorgebearbetning utan gräns. Det hyllas och gråts om vartannat och det är inte utan att man förundras en smula. Dels över hur omtyckt denne man faktiskt var och dels över vilken stor skillnad det kan vara mellan etiopisk och svensk media.