Haile, jag och några tusen till

Tusentals rödvita t-shirtar omger mig, och till höger står en man med stora muskler och leder en uppvärmning som mest liknar hopp och lek för treåringar men som ändå får alla deltagarnas händer i luften. Det är söndag morgon och vägarna i en central del av staden har spärrats av för Coca Cola Road Race Series – då storföretaget desperat försöker framställa sig självt som den största förespråkaren för aktivt hälsosamt leverne. Till vänster om mig är elitfållan, de kvinnor och män som bär Etiopiens rykte om att vara en löparnation på sina vältränade axlar. De har såklart struntat i att ta på sig tävlingströjan med läskedryckens logga på och värmer upp i ett rasande tempo.

Tio minuter kvar, säger han som försöker få alla på än bättre humör, men rättar snart sig själv – tio sekunder. Och där står jag, i den saliga blandning som valt att tillbringa denna förmiddag med att förflytta sig till fots. Jag tittar mot scenen igen och där står han, Haile Gebresellasie. Jag har sett honom några gånger vid det här laget och han har en nästintill obehaglig förmåga att framkalla en känsla av vördnad som få kan. Han vinkar ut mot folkhavet då startskottet går, och jag tar mina första löpsteg samtidigt som jag utan vidare eftertanke lyfter handen och vinkar till honom. Jag hinner tänka att det här var ju jättemärkligt, jag är väl inte en person som brukar vinka så febrilt bara för att en känd person är i närheten. Men skit samma. Hej Haile Gebresellasie!

2 tankar om “Haile, jag och några tusen till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s