Om pusselbitar och riktig kärlek

Det finns väldigt mycket som Tariku är, men det finns också mycket han inte är. Han är inte pusselbiten som saknats i mitt liv. Han är inte den som gör mig hel, han är inte den jag älskar mest och han är absolut inte meningen med mitt liv här på jorden. Och tack och lov har han inte gett mig någon börda av att behöva vara den som är hans livsnav. Jag är kär i Tariku och han älskar mig med, men att kräva att vi ska uppfylla varandras livsöden är ju som att påstå att ”det är för oss solen går upp” – lite väl mycket storhetsvansinne för vår smak. En av de största anledningarna till varför jag bestämt mig för att just Tariku av alla män ska vara den jag lever mitt liv med är för att han älskar Gud mer än mig. Så visst är det lite fint med förälskelse och romantik, men det finns något som är minst lika fint men oändligt mer hållbart, nämligen Kärleken själv.